Lillasjo
Tornet vid Lilla sjö består av två våningar, den övre inbyggd, är över 10 m högt och stod klart i början av maj 1978.

Vägbeskrivning: Cirka 7 km väster om Åseda sväng vänster på avtagsväg mot Tvinnesheda. 200 meter in på avtagsvägen finns en parkeringsficka och en informationstavla. Följ stigen genom hagen cirka 200 meter till utkikstorn. Tornet och platsen är inte anpassade till rörelsehindrade. I hagen kan finnas betande ungdjur.

 

Lilla sjö, som ligger mellan Åseda och Nottebäck, tillhör de sjöar eller sankmarker som blev torrlagda på 1800-talet. På 1850-talet grävdes en kanal rakt igenom området, som på ett effektivt sätt torkade ut sjön. I mitten på 1970-talet var det bara kanalen som under sommaren till viss mån var vattenförande. Resten av området hade vuxit igen och bestod endast av mindre ansamlingar av surt och illaluktande vatten.

 

Då började några markägare och andra naturintresserade som tillhörde Nottebäcks Jaktvårdsområde att ställa sig frågan om man inte på något sätt kunde till viss del återskapa den fågelsjö som en gång varit. De hade under ett antal år deltagit i olika studiecirklar och när det nu var dags för "Våtmarker och viltvatten" beslöt man våren 1977 att omsätta arbetet i studiecirkeln till praktiskt arbete.

 

En viktig sak som både markägare och jägare kom överens om innan man började planera var att all jakt i sjön och dess omgivningar skulle förbjudas.

Mätningar visade att djupet på dymassorna i den 8 ha stora sjön skiftade mellan 1 och 4 meter. Meningen var att, med caterpillar, rensa bort dymassorna där djupet inte var större till fast mark, än att maskinen kunde ta sig fram. Efter att ha märkt ut var det fanns möjlighet att gå fram med en maskin dök ett annan problem upp. På en sträcka av 80 m, som maskinen måste passera, fanns bara bottenlös gyttja och man blev tvungen att fälla träd för att bygga en bärande matta. Trots svårigheterna kunde schaktningen slutföras den 26 augusti samma år, Vattenspeglar hade då grävts ut, kanaler hade skapats och viss del av massorna hade använts till att skapa öar i vattnet. Samtidigt gjöts också ett stämme som blev klart i början av september. Vintern tillbringades med att tillverka och sätta ut ett 100-tal holkar. I mitten på mars året efter samlades man åter på att planera bygget av ett fågeltorn vilket stod klart i början av maj 1978.

 

Fåglarna hittade direkt till den restaurerade sjön och under 1980-talet iakttogs bl.a. svarthakedopping, fiskmås, skrattmås, drillsnäppa, rörhöna, sothöna, knipa, vigg, kricka, gräsand, kanadagås, enkelbeckasin, tofsvipa samt trana. Från åkrarna invid sjön hördes storspovar. Övriga återkommande iakttagelser var mindre hackspett, stjärtmes, sävsparv. Sporadiska iakttagelser fanns av skedand, rödbena, gråtrut och gluttsnäppa. Rastande sångsvanar sågs varje vår. I en gammal anteckningsbok kan vi läsa att "Fågelskådningens dag 4 maj 1986 bjöd bland annat på skogsduva, svarthakedopping, mindre hackspett, rödbena, gluttsnäppa, storspov, vigg, kricka, gräsand, knipa, fiskmås, skrattmås, enkelbeckasin, morkulla och skogssnäppa. Ormvråk och sparvhök visade sig i sjöns närhet och stararna hade fullt upp att inspektera bohålen i de gamla träden. Storspov, finns det ett ljuvligare vårläte?

Idag räknas många av dessa arter som rariteter i Uppvidinge men vi hoppas att de finner sin väg tillbaka.

 

Uppvidinge Fågelklubb övertog ansvar för skötsel av området med tillhörande fågeltorn 1997. Vi planerar att åter rensa i området men tyvärr har de senaste vintrarna bjudit på milt väder utan is de tider vi haft möjlighet att utföra arbetet.

 

Följande text är hämtad ur ”Kronobergs Natur”, Länsstyrelsen Kronobergs naturvårdsplan från 1987. Lilla sjö och odlingslandskapet runt Lilla sjö, Klass 2, mycket höga naturvärden. Den sänkta Lilla sjö har varit helt igenvuxen men blev under 1970-talet upprensad och dämd. Samtidigt uppfördes ett fågeltorn norr om sjön. Vid sjön har det vuxit upp videsnår och aspbestånd, som nu innehåller flera ihåliga träd. Runt Lilla sjö finns ett vackert odlingslandskap på uppodlade moränhöjder. Bl.a. vid Nygård och Lillåker uppträder värdefulla rester av gammaldags odlingslandskap med mängder av små rösen. I ängsfragmenten är det blomrikt och bl.a. finns mycken slåtterfibbla. Odlingsmarkerna vid Flybo är utpostlokaler för ett blomrikt slåtterängslandskap, som karakteriserar östra Uppvidinge. I lövskogen runt Lilla sjö häckar större och mindre hackspett, kattuggla och pärluggla. Den rensade sjön blev först ett bra tillhåll för knipa och efter hand har flera arter, t.ex. svarthakedopping, rödbena, rörhöna och skedand tillkommit. Området har stora biologiska och landskapsmässiga värden som kan bestå om man underhåller dämningen av Lilla sjö, bibehåller lövskogen, avstår från dikning och vårdar den betes- och slåtterbetingade floran genom bete och slåtter.