Sitter utanför mitt växthus med en kopp kaffe. Solen skiner från en klarblå himmel och jag tror bestämt det är fåglar överallt.
Holkar inspekteras, bobalar fylls på, revirstrider uppstår och förbi svischar ett par blåmesar så fjädrarna ryker. En svartmeshanne uppvaktar ivrigt sin tilltänkta på en gren i druvfläderbusken. Flocken sidensvansar har ökat i storlek och är nu ett trettiotal. Större hackspettarna håller sams - ibland, när de inte gör det så far de omkring och skäller så alla andra fåglar gömmer sig i buskarna. Den tjusigt citronfärgade gulsparvshannen som varit här en tid har äntligen fått en hona.
Plötsligt hör jag ropen, är det nötskrikans mimmikry, lätet de gör som låter som ormvråken? Nej, där kommer de. Ekhorvas eget par vråkar stiligt cirklande över mitt huvud. Och just som jag lyfter mig från stolen och skall gå in hör jag ett sträck med tranor i fjärran.