Ja så blev det då vinter också här på Ekhorva. Snön ligger vit över tall och gran, brasan knastrar i kakelugnen och jag tittar ut över vinterfågelmatningen.
Som varje år blundar jag för hur många säckar frön, talgbollar, jordnötter och annat gott jag köper till de små liven som för en daglig kamp om överlevnad nu när kylan slagit till. Men jag vet att det får jag igen till våren med fågelsång och alla små som kläcks och ser dagens ljus och startar sitt liv här. Dessutom slipper jag köpa bekämpningsmedel mot de insekter jag inte är så glad i. Dem äter fåglarna med glädje. Så det blir en win-win situation i längden.
En del av er känner nog till att jag har en ekorre som annekterat en fågelholk, tror faktiskt det i dagsläget är tre holkar som används som vinterbon. Under åren som gått har jag sett att hon fått små och de är ljuvligt söta och nyfikna under försommartid.
När jag nu står och tittar ut över fågelmatningen från fönstret räknar jag inte mindre än sju ekorrar som förser sig av solrosfröna. Jag lovar, det är ett skådespel! De är inte särskilt sams om godsakerna. Det gick an när det bara var tre stycken men allt fler som kommer desto mer jagande, upprörda svansar och tjattrande är det. Till slut lugnar de sig när de gjort upp om platserna att äta på.
Förutom dem finns det en liten åkersork som kilar raskt fram och åter mellan sitt hål och fröna. Det är farligt att vara framme för den är brun och syns tydligt i snön. Just nu hör jag inga ugglor men de är säkert i trakten och en liten sork vore säkert ett uppskattat skrovmål.
Spåren efter harar är många i snön. Den enda jag sett är en fälthare, i fjol hade vi också en skogshare i vit vinterskrud. Återstår att se om jag får syn på någon i år också.
Under vintern har här varit en koltrast som tappert kämpat för att vara kvar och därmed först på reviret. Nu får han slåss med allt fler och härom dagen när solen sken från klarblå himmel var här åtta stycken. Då fick också han ligga i och försvara vad han kunde men gav snart upp. Det är mycket energi som går åt och det har de inte råd med.
Större hackspettar, gulsparvar, svart- och blåmesar, talgoxar, domherrar och -damer, nötväckor, stjärtmesar, titor och trädkrypare är de som vanligen är här. Också denna vinter har stenknäcken varit synlig och jag tror det är ett par som har sitt revir här för jag ser dem året om, även om det inte är så ofta.
Ta hand om er därute!
Hälsar Barbro
